Text: Rebecka Svedberg
Foto: Mari Pennanen
Under min praktikperiod har jag fått bekanta mig med Svenska studieförbundets alla 65 medlemsorganisationer, i alla fall i någon mån. När min praktik började hade jag koll på vad några förbund gör och en del hade jag hört namnet på tidigare. De flesta förbund var ändå helt nya för mig. Under min praktikperiod har jag flera gånger förvånats över förbundens spännande verksamhet, vilket också har gjort att jag själv har blivit riktigt intresserad. Det här har även lett till att jag har börjar ifrågasätta mig själv. Varför är inte jag medlem i något av dessa förbund?
Dels är svaret säkert att jag helt enkelt inte har vetat att dessa förbund existerar. Men varför det då? Varför nås jag inte av förbunden och deras medlemsföreningars verksamhet? Beror detta på mig eller är det förbunden som inte når mig? Känner unga inte till att det finns förbund och föreningar man kan vara medlem i eller beror det på att unga bara inte vet hur de ska hitta dem? Vet förbunden hur de ska nå unga?
Människor engagerar sig inte på samma sätt som de gjorde förr och formera för vårt engagemang håller på att förändras. En sak är ändå säker: Det behövs unga. För ett par år sedan skrev jag min kandidatavhandling om just föreningsverksamhet. I korthet handlar avhandlingen om att jag undersökte vad det är för slags människor som deltar i föreningslivet i Finland. Jag analyserade nio bakgrundsvariabler (bland annat kön, ålder, utbildning) med 13 olika typer av föreningar och organisationer. En av de mest centrala resultaten jag kom fram till är att föreningsdeltagande ökar med åldern. De aktivaste föreningsmänniskorna är i åldern 70-80 år och det är bara inom miljöorganisationer och studentorganisationer som åldersgruppen 18-29 åringar dominerar.
Trots det här så upplever jag att många unga gärna skulle vilja vara med. Jag tror att en av orsakerna är en felaktig bild av vad det betyder att vara med i föreningslivet. Jag tror att många unga tror att ett medlemskap innebär mycket arbete och delvis även innehåller en rädsla för att man mot sin vilja kan bli vald till ordförande på det första mötet man deltar i. Samhället förändras och lika så engagemanget. Unga upplever att de inte har så mycket tid att helhjärtat syssla med föreningsverksamhet på grund av press från många olika håll. Samtidigt tror jag att viljan nog finns men att många väljer att inte alls vara aktiva om de inte kan göra de i stor utsträckning.
Jag tror att det är där skon klämmer. Kunde inte förbunden då locka dessa unga att bli medlemmar bara som stöd? Jag tror nämligen att det är just det som många unga söker. Unga har kanske inte lika mycket tid för föreningsengagemang som andra men trots det finns ofta viljan att visa stöd för det de upplever är viktigt. Jag önskar att förbunden här kunde ta en större roll. Ovisshet skapar oro vilket gör att man inte vill delta. Jag har själv också ofta tänkt att jag inte kan vara med om jag inte är jätteaktiv. Men varför skulle man inte kunna vara det? Jag tror inte att jag ensam sitter och grubblar på dessa frågor.
Jag hoppas att förbunden skulle försöka nå ut till oss unga och berätta varför ni behöver oss. För många unga är det ett stort steg att självmant ta kontakt med en förening eller ett förbund. Jag vill uppmuntra alla förbund att sänka tröskeln för oss unga att hitta er. Bjud helt enkelt med oss!
Rebecka Svedberg är i slutet av sina studier i offentlig förvaltning vid Åbo Akademi. Under våren 2019 har Rebecka gjort en tremånaders praktik vid Svenska studieförbundet.