Text: Siru Lönnqvist
Jag har jobbat närmare tjugo år i VVS Föreningen och har under de åren skapat mig ett stort kontaktnät inom VVS-branschen, såväl nationellt som internationellt. Jag vet precis vem jag skall ringa om jag stöter på ett VVS-tekniskt problem. Men först då vi blev medlemmar i Förbundsarenan förstod jag att mitt kontaktnät var bristfälligt. Jag är ensamjobbare och hade ingen jag kunde ringa upp och fråga då jag undrade över hur någonting skall bokföras, vilket medlemsregister som eventuellt skulle lämpa sig bäst för oss eller vad föreningslagen säger om någon grej.
När jag nu suttit och diskuterat med någon från Sjuksköterskeföreningen eller SAMS har jag insett hur mycket vi har att ge åt varandra. Vi kämpar med precis samma föreningsfrågor fastän ändamålet för våra organisationer är helt olika. Dessutom har vi alla inom Förbundsarenan en gemensam faktor, nämligen svenskan, vars ställning i samhället blir allt svagare. Hittills har mitt föreningsnätverk bestått av personer som jobbar i VVS-föreningar i Norden och Europa. Dessa kontakter är guld värda, men de kan inte hjälpa mig med frågor som hänger ihop med finsk lagstiftning. Däremot har detta internationella kontaktnät visat sin styrka just i år, då vi möttes av ett stort gemensamt problem, nämligen coronapandemin.
Sedan våren har mitt arbete kretsat mycket kring covid-19 och ventilation. Redan i ett tidigt skede var det många forskare runtom världen som lyfte fram möjligheten med luftsmitta. Ifall viruset sprids luftvägen är det ju ytterst viktigt att se till att ventilationen inte ökar risken för smitta. Förenklat finns ju ventilationen till för att förse personer i ett rum med ren luft och för att avlägsna smutsig luft från rummet. Men det är ju inte så enkelt: hur mycket luft bör man hämta in, hur effektivt skall luften filtreras, var i rummet skall man hämta in luften för att den renaste luften skall finnas där människorna vistas, vilken temperatur skall luften ha mm.
Redan i början av året kallade man ihop sakkunniga inom ventilation från hela världen. Det var enkelt eftersom det färdigt fanns ett etablerat kontaktnät. Arbetet kom snabbt igång och redan i mars publicerade Europeiska VVS-föreningarnas förbund REHVA första versionen av instruktionerna för hur ventilationen skall användas under pandemin och vilka saker man skall lägga extra vikt på. Men även i detta arbete har betydelsen av bredare kontaktnät kommit fram. Pandemin kan ingalunda lösas enbart med VVS-tekniska metoder, utan det behövs dialog mellan sakkunniga från olika områden. En VVS-are vet hur man rör på och byter ut luft, men har ju ingen kunskap i hur viruset beter sig i en människokropp. Därför har samtal mellan läkare och tekniskt kunniga varit väldigt nyttiga. Representanter från REHVA har till exempel samlats till möten med representanter från WHO. Alla funderar nu tillsammans på hur vi kan planera ännu bättre ventilation i framtiden, som även beaktar virusspridning.
Jag vet att arbetet kring ventilation och dess roll i minskning av smittorisk av luftburna virus fortsätter. Men likväl vet jag att man inte kan poängtera nog betydelsen av nätverk och samarbete.
P.S. VVS-teknik (värme, ventilation och sanitet) är all den teknik med vilken man ser till att det inne i byggnaden finns rinnande vatten och frisk luft samt att det är lämplig temperatur.
Siru Lönnqvist är VVS Föreningen i Finland:s verksamhetsledare och VVS-ingenjör. Hon brinner för VVS-teknik och föreningsverksamhet. På fritiden laddar hon upp batterierna i naturen.