Text: Jani Edström
Efter att regeringen år 2015 beslöt skära ned biståndet med drygt 40 procent är ingenting säkert längre. Det värsta är att nedskärningarna drabbat våra samarbetspartners sedan många år, deras tillgång till utbildning och hälsovård. Men vi hoppas och tror. Vi vill ju hjälpa så många som möjligt till ett värdigt liv.
Jag är ordförande för Frikyrklig samverkan FS, den enda finlandssvenska utvecklingssamarbetsorganisation som har ingått partnerskapsavtal med utrikesministeriet. Det innebär att FS Globals projekt garanteras finansiering för två år i taget. FS förutsätts därmed ha tillräckligt med personal för att administrera arbetet och göra upp ett program för utvecklingssamarbete enligt målsättningarna i Finlands utvecklingspolitik.
För en liten organisation som FS innebär det här med administrativ kapacitet en utmaning i takt med att utvecklingssamarbetet blir allt mer professionaliserat. Hittills har FS lyckats med det tack vare kunniga anställda, aktiva medarbetare, många frivilliga och lojala medlemssamfund.
En stor del av de projekt som utgör FS:s utvecklingssamarbetsprogram har sina rötter i missions- och biståndsarbetet som tidigare har bedrivits av FS:s medlemssamfund i länder som Tanzania, Guyana, Thailand och Indien. I u-länderna är kyrkorna våra naturliga samarbetspartners och en viktig del av medborgasamhället på ett sätt som vi inte har varit vana med här hemma. Många lokala församlingar på fältet är aktivt engagerade i allt från utbildning, hälsovård och attitydfostran, inte minst när det gäller synen på människor med funktionsnedsättning.
I Finland jobbar Frikyrklig Samverkan med ekumenik, samhällsfrågor och fortbildning. I november arrangerade FS en finlandssvensk ekumenisk samling tillsammans med Domkapitlet i Borgå stift och Ekumeniska Rådets sektion för finlandssvensk ekumenik. Vid mötet diskuterades aktuella frågor som synen på vigsel av homosexuella, rekrytering av medarbetare, gästfrihet vid nattvardsfirandet och utvecklandet av andaktsprogrammen i radio och tv.
FS har tillsammans med Ekumeniska Rådet i Finland försökt stöda lokala församlingarna att hjälpa asylsökare, särskilt kristna asylsökare som är på väg att intervjuas av Migrationsverket. Som kyrkor upplever vi det kränkande och osakligt att Migrationsverket fortfarande inte tycks respektera dop- eller medlemsintyg från församlingarna som legitim bekräftelse för att en person är kristen. Inte brukar vi ju heller ifrågasätta människors partitillhörighet om de visar upp en partibok. Alla har rätt till ett värdigt liv, oberoende om de är barn med funktionsnedsättningar i Thailand eller papperslösa i Finland.
Många förbund i Svenskfinland jobbar med frågor som har människovärde att göra. Här kunde vi säkert göra mera tillsammans också, i takt med att vi lär känna varandra bättre.
Jani Edström är ordförande för Frikyrklig Samverkan och pastor i Helsingfors baptistförsamling. Han jobbar också med religionsmöte inom RESA-forumet och som projektsekreterare för kyrkornas årliga människorättskampanj Ekumeniska Ansvarsveckan. Han har tidigare arbetat som generalsekreterare för Ekumeniska Rådet i Finland och som utbildare på Kyrkans Utlandshjälp.
