Text: Mari Pennanen
I en artikel i Hufvudstadsbladet 4.3.2019 beskrivs processen kring utvecklingen av färdtjänsten i västra Nyland. I artikeln står det att ”ingen i de rikstäckande organisationerna för personer med funktionsnedsättning har fått ge sin syn på den nya färdtjänsten”. Däremot har en grupp med 72 frivilliga fått vara med i utvecklingen.
Jag känner inte till mer om processen eller bakgrunden än det som står i artikeln, men fick veta att det inte stämde utan att organisationer nog hörts. Det jag ändå upprörs över är det i artikeln verkar som om man valt att förbigå den kompetens, kunskap och samlade erfarenhet som finns inom föreningar, förbund och organisationer.
Ett liknade exempel på en situation där någon valt att rikta sig till ”mannen på gatan”, snarare än gått via föreningar och förbund, kom upp inom delegationen för medborgarsamhällspolitik (KANE) där det på ett möte förra hösten diskuterades medborgarsamhället och EU:s framtid. Det framkom att av en serie hörandetillfällen som skulle ordnas kring EU:s framtid så var det flera planerade tillfällen som fick ställas in på grund av för få anmälda. I diskussionen kom det fram att tillfällena inte ordnats eller planerats i samarbete med någon organisation, uttryckligen för att det var meningen att nå ”vanliga människor” och inte ”föreningsmänniskor” för att man inte ville få svar på frågorna via föreningar och förbund utan nå enskilda människor.
Också här är frågan i sig större än så, men det som upprör mig är samma sak som i fallet med utvecklingen av färdtjänsten. Någon har insett att det behövs representanter för målgruppen (färdtjänstanvändare, EU-medborgare) som ska få vara med och säga sin åsikt, vilket förstås är bra. Men att sedan förbigå de strukturer som finns uppbyggda i vårt land för just detta är kortsiktigt. Som ett komplement till att på olika sätt höra organisationer kan det vara bra att även höra direkt med målgruppen, men det finns en orsak till att Finland kallas föreningarnas förlovade land.
Landet är uppbyggt av föreningar som samlar och representerar olika grupper. Via föreningar får vi lära oss att säga vår åsikt, vi får vara med och påverka och kan tillsammans nå längre. De som är aktiva inom en förening eller ett förbund, antingen som anställda eller frivilliga, har oftast en bred kontakt till medlemmarna och är insatta i de frågor föreningen finns till för. Enskilda människor har oftast endast sin egen erfarenhet att förlita sig på, medan en större samlad erfarenhet inom en förening bygger på många människors upplevelser och åsikter.
Att tro att man får en verkligare eller ofiltrerad bild som på något sätt bättre motsvarar verkligheten genom ”mannen på gatan” är både kortsiktigt och dumt, då det via föreningar och förbund går att få en större, samlad erfarenhet och kompetens.
Mari Pennanen är verksamhetsledare på Svenska studieförbundet.
Läs också
På bordet: Frivilligt engagemang nyckeln till att ordna evenemang
