Text: Mari Pennanen
I mars ordnade Svenska studieförbundet tillsammans med SFV och Psykosociala förbundet förbundsfrukostar i Vasa och i Åbo. Majoriteten av förbundens anställda finns i huvudstadsregionen, men för att också få träffa förbundsanställda som jobbar på annan ort ordnades nätverksträffar i Österbotten och Åboland. De flesta arrangörer funderar väl i något skede om det kommer att komma någon, men gällande Förbundsfrukostarna fick vi snarare fundera på om alla kommer att rymmas in, vilket i sig är ett alldeles ljuvligt positivt problem.
Temat på träffarna var arbetsvälmående och Nonni Mäkikärki berättade om kartläggningen av arbetsvälmående hos förbundens anställda som gjordes förra hösten. Resultaten presenteras i Förbundsbarometern och ledde också på dessa Förbundsfrukostar till mycket diskussion. Vad kan vi alla göra för att förbättra vårt eget och andras arbetsvälmående? Mycket, och det kom många fina exempel på vad som redan görs.
Samtidigt var det tydligt att dylika möjligheter att träffas behövs. Under presentationsrundorna var det några saker jag speciellt fastnade vid. Många berättade om hur länge de arbetat inom samma organisation, och några kopplade det till förvåning över att det trots många år i förbundsvärlden fanns flera nya ansikten på plats.
De som varit med ett tag känner många andra, speciellt i samma region, men det finns också både nya ansikten och organisationer man inte tidigare stött på. Svenska studieförbundet har trots allt 64 medlemsorganisationer, och jag tror det är väldigt få som känner någon från varje organisation. Det kan vara väldigt nyttigt att få upp ögonen för vilka fler det finns, som man också har många gemensamma nämnare med, även om organisationerna är väldigt olika.
En annan sak jag fastnade vid var den omedelbara hjälp som erbjöds från olika håll när någon ventilerade en fundering eller en utmaning. En gemensam nämnare är att de flesta kämpar med relativt små resurser och anställda har många saker på sitt bord. Då är det ganska klart att man inte kan var bäst på allt och känna till allting. Så det behöver inte vara svårare än att prata om det man behöver hjälp med eller funderar på. Vi är många, och troligen har redan någon annan funderat på samma fråga. Lyft luren. Även andra förbund har kaffestund.
Mari Pennanen är verksamhetsledare på Svenska studieförbundet.
Läs också
