Text: Ira Vaskola
Inom Tekniska Föreningen i Finland, TFiF är en viktig del av verksamheten våra evenemang. Dessa produceras i samarbete mellan frivilligkrafter inom medlemskåren och kansliet. Precis som för alla, såväl privat som på det professionella planet, medförde pandemin att vi alla raskt tog ett jättekliv in i den digitala världen. Verktygen fanns där men var inte kanske i bruk hos alla på det sätt de nu används då vi nu håller virtuella möten och lyssnar på webbinarier som vardagsmat.
Hur går vi vidare efter tiden med restriktioner och rekommendationer? Vad ställer det för krav på arrangörer och deltagare? Vi tävlar om människors tid. Det gäller att överskrida intressetröskeln för att få människor att delta. Att göra det enkelt att delta. Vi överöses med information och ibland kan det vara ganska utmanande att hinna ta in allt.
De digitala verktygen erbjuder också fantastiska möjligheter. Vi har inom TFiF hört bland annat att de digitala verktygen ”gjort avstånden mindre inom medlemskåren” och att ”det har varit roligt att nätverka med personer som man kanske annars aldrig skulle möta”. Man har möjlighet att lyssna på föreläsningar och även enligt egen tidtabell lyssna på inspelade föreläsningar, som man inte annars skulle hinna delta i med fysisk närvaro. Det går att arrangera hybridmöten och satellitmöten.
Som förening kan vi erbjuda tjänster för våra medlemmar på ett helt nytt sätt som täcker hela Finland – ja inte bara Finland utan även våra medlemmar runtom i världen. Vi har ännu inte sett vilka alla möjligheter dessa verktyg ger oss – endast fantasin och våra vanor är det som sätter gränser.
Ett ledord inom föreningen är inkluderande. Samtidigt som vi jobbar hårt med att utveckla verksamheten med hjälp av digitala verktyg till allt mera användarvänliga i en allt snabbare takt måste vi även komma ihåg att hålla med alla under resan. Då en svänger sig med program och digitala verktyg med vänster hand kan det för en annan kännas som ett svart hål som man ska hoppa i och hoppas att allt går bra.
Den digitala världen är som ett främmande språk – svårt att förstå. Då yngre och kommande generationerna i arbetslivet inte kan tänka sig en värld utan dessa verktyg, har lite äldre inom arbetslivet kanske vissa utmaningar att hänga med i galoppen, men har oftast tillgång till stöd med tekniken. Sedan finns generationen som inte är van att susa omkring i cyberrymden dagligen. Många jobbar duktigt på där men vissa faller ohjälpligt av kärran. Hur kan vi fylla igen de svarta hålen för dem? Vi får inte glömma dessa, vi måste kunna försöka sänka trösklarna här också. Har du själv frågat en äldre släkting eller anhörig hur de klarar sig med tekniken? Kanske det kan vara bra att göra det ibland.
Och framtiden? Här blir det efter pandemin allt viktigare att behärska den teknik som står till buds för nu är såväl de virtuella träffarna som hybridtillställningarna här för att stanna. Och då gäller det att hålla sig uppdaterad såväl vad gäller kännedom om verktygen som programvaran. Samt med etiketten för digitalt umgänge.
Ira Vaskola jobbar som organisationsassistent på Tekniska Föreningen i Finland, TFiF med ansvar för evenemang och medlemstidning och hon jobbar även med medlemsservice.
Läs också
På bordet: Namnbyte för att professionalisera verksamheten av Ida Boucht
På bordet: Det gäller vår framtid, av Christel Björkstrand
