Text: Roger Roos
Räddningsväsendet i Finland består av heltidsanställd personal och avtalsbrandkårer (FBK). Räddningsväsendet är idag indelat i 22 räddningsområden med ca hundra bemannade brandstationer och ungefär 700 avtals- eller deltidsbrandkårer. Den heltidsanställda personalen uppgår till ca 4 800 personer. I avtalsbrandkårernas alarmverksamheten deltar ca 14 600 personer. Till dessa kommer sedan personer som deltar i ungdoms-, dam- och veteranverksamheten. I Finland sköts nittio procent av alarmuppdragen av avtalsbrandkårerna. Årligen alarmeras Räddningsväsendet till ca 110 000 uppdrag – allt från katt i träd till olika typer av bränder och trafikolyckor, som är den delen av uppdrag som ökar alla år.
Räddningsväsendet är idag en kommunal verksamhet, som efter omorganiseringen år 2004 administreras av en centralort. På vårt verksamhetsområde är centralorterna Borgå, Esbo, Helsingfors, Vanda, Vasa och Åbo. Kostnaderna för räddningsväsendet finansieras idag via kommunalskatten och medelkostnaden är 64 euro per person. Där ingår inte den akuta sjuktransporten som till stora delar sköts av Räddningsväsendet.
Vi väntar med spänning på om och när regeringen tar beslut om landskapsreformen. Enligt de planer som finns överförs räddningsväsendet till landskapen, som ska vara 18 till antalet. I Nyland bildar man ett nytt räddningsverk genom att sammanslå räddningsverken Västra Nylands, Mellersta Nylands, Helsingfors och Östra Nylands räddningsverk. I Österbotten ändrar man så att räddningsväsendet i Jakobstad flyttas från Karleby till Vasa. I södra delarna av Lappland sammanslår man räddningsväsendet i Kajanaland med räddningsväsendet i Uleåborg.
Följderna av omorganiseringen blir störst i Nyland. Det nya räddningsverket blir det största i Norden med 1 700 heltidsanställda och 125 avtalsbrandkårer. På området bor 1,7 miljoner invånare. Personalen överförs som gamla arbetstagare och materialet överförs till landskapen för 0 euro. Fastigheterna kommer fortsättningsvis att ägas kommunerna. Vid överföringen hyr landskapet fastigheterna i tre år, därefter analyserar man behovet och gör nya hyresavtal med kommunerna eller avtal om nybyggnation av behövliga utrymmen. Avtalsbrandkårernas egendom förblir i brandkårens ägo.
Antagligen kommer de olika räddningsverken i framtiden att specialisera sig på vissa områden, när det gäller utvecklande av verksamheten. En fördel är att det inte längre är som idag, då alla sitter och funderar på samma saker och inte nödvändigtvis vet vad man planerar hos grannen.
I regeringsprogrammet står det att man skall utveckla kostnadseffektiviteten och möjligheten till yrkeskarriären inom branschen. Avtalsbrandkårernas roll är en väsentlig resurs med vars hjälp räddningsväsendets tjänster kan tryggas jämlikt i hela landet.
Avtalsbrandkårsverksamheten som i hög grad baserar sig på frivillighet och anlitandet av avtalspersonal i bisyssla är nödvändigt med tanke på en effektiv räddningsverksamhet i ett glest befolkat land som Finland. Inte heller med tanke på ekonomiska orsaker kan räddningsverksamheten enbart bygga på heltidsanställd personal. I tätorter är avtalsbrandkårerna en reserv som stöder den heltidsanställda personalen. Den frivilliga och deltidsanställda personalen bildar också en viktig del av räddningspersonalen i undantagsförhållanden.
För den enskilda personen i samhället skall den här omorganiseringen inte märkas i det vardagliga livet. Hjälpen kommer fortfarande från samma brandstation som tidigare. För den enskilda brandkåristen och personalen betyder det att avståndet till de beslutande växer ännu mera. En stor utmaning kommer också att vara ekonomin, eftersom räddningsväsendet inte får en öronmärkt summa pengar utan ska dela på säcken med pengar man får från staten. I praktiken betyder att man kämpar om samma pengar som skall räcka till utvecklandet av sjukvården – röntgenapparater och brandbilar tävlar om samma pengar. Enligt vissa beräkningar som visats är budgeten för år 2021 mindre än dagens kostnader för räddningsväsendet i Nyland. Vi bör vara medvetna om att lönerna och hyrorna ska harmoniseras och det torde ge en ökning på ca fem procent.
Det blir intressant att se hur framtiden kommer att se ut. Jag är medveten om att räddningsväsendets omorganisering är bara en bråkdel av vad den här reformen betyder för social- och hälsovården. Till exempel har det minsta landskapet färre invånare än stadsdelen Alberga i Esbo, så man kan fråga sig om antalet landskap är rätt, men det är ingenting som jag behöver fundera på.
Oberoende hur det går med reformen kommer det samarbetsavtal som räddningsverken i Nyland undertecknade den 15 december 2015, om utvecklande av rutinerna inom räddningsväsendet i Nyland, inte gå förlorat. De femton arbetsgrupper som tillsattes har bland annat arbetat med att anpassa de nuvarande anvisningarna som de fyra räddningsverken nu har så att man jobbar på samma sätt och ger information till kunderna oberoende var i Nyland man verkar.
Det enda vi vet idag är att förändringar och omorganiseringar är det enda som består. Det gäller att vara öppen och försöka se möjligheter i förändringarna och vara med i processerna för att påverka och försöka göra det så bra som möjligt enligt egna intressen. Det lönar sig inte att alltid säga att det var bättre förr utan att kunna säga vad som var bättre.
PS. Installera Suomi 112-appen i din telefon och använd den när du ringer nödcentralen. Då placeras din position rätt på kartan och hjälpen når dig säkert. GPS-positioneringen startar först när du öppnar samtalet till nödcentralen. DS
Roger Roos är organisationschef på Finlands svenska brand- och räddningsförbund.
Läs också
På bordet: Förändringens vindar blåser friskt